Arbetslex › Arbetsrätt › Psykosocial arbetsmiljö – arbetsgivarens ansvar
Reglerna om psykosocial arbetsmiljö och OSA-föreskrifterna från Arbetsmiljöverket.
Den psykosociala arbetsmiljön, ofta benämnd organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA), är en central del av arbetsmiljöarbetet i Sverige. Reglerna bygger på Arbetsmiljölagen (AML) och konkretiseras i Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2015:4. Arbetsgivaren har ett huvudansvar för att förebygga ohälsa och olycksfall, vilket gäller lika mycket för psykisk ohälsa som för fysiska skador.
Enligt 2 kap. 2 § AML ska arbetsgivaren vid planering och genomförande av arbetet och arbetsorganisationen utöva ett systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM). Detta innebär att arbetsgivaren måste identifiera risker, bedöma dem och vidta åtgärder. När det gäller OSA specificerar AFS 2015:4 att arbetsgivaren särskilt ska beakta arbetsbelastning, krav, kontroll, inflytande, socialt stöd och organisatorisk arbetsmiljö.
Arbetsgivaren ska ha mål för den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Dessa mål ska vara tydliga och följas upp. Enligt föreskrifterna ska arbetsgivaren säkerställa att arbetsbelastningen är hälsosam och att arbetstagarna har möjlighet att påverka sitt arbete. Det är inte tillräckligt att bara ha policyer på papper; åtgärderna måste vara verksamma i praktiken.
AFS 2015:4 förbjuder uttryckligen kränkande särbehandling. Enligt 4 § ska arbetsgivaren vidta åtgärder för att förhindra att arbetstagare utsätts för kränkande särbehandling. Definitionen av kränkande särbehandling innebär att en eller flera arbetstagare utsätts för ofrivillig och negativ behandling under en längre tid, vilket kan leda till ohälsa eller att personen ställs utanför arbetsplatsens gemenskap.
Arbetsgivaren har en skyldighet att ha rutiner för att hantera anmälda fall av kränkande särbehandling. Detta inkluderar att utreda påståenden snabbt och objektivt samt att vidta lämpliga åtgärder för att stoppa beteendet. Om arbetsgivaren underlåter att agera vid kända fall av mobbning kan detta anses som ett allvarligt brott mot arbetsmiljöbestämmelserna.
Chefer har en nyckelroll i den psykosociala arbetsmiljön. Enligt AFS 2015:4 ska arbetsgivaren ge chefer kunskap och förutsättningar att leda hälsosamt. Cheferna ska kunna identifiera tidiga tecken på ohälsa och konflikter samt ha förmåga att hantera svåra samtal. Arbetsgivaren ansvarar för att cheferna får den utbildning och stöd som krävs för att uppfylla detta ansvar.
Arbetsmiljöverket har befogenhet att utfärda förelägganden och förbud med vitesföreläggande vid brister i den psykosociala arbetsmiljön. Vite är en ekonomisk påföljd som löper per dag eller timme tills bristen är åtgärdad.
Arbetsdomstolen (AD) har i flera domar bekräftat arbetsgivarens strikta ansvar. I AD 2012 ref. 10 fastslogs att arbetsgivaren har ett aktivt förebyggande ansvar. Domstolen pekade på att det inte räcker med att arbetsgivaren reagerar efter att ohälsan inträffat; åtgärderna måste vara förebyggande. I AD 2016 ref. 15 betonades vikten av att arbetsgivaren har fungerande rutiner för att hantera konflikter och kränkande särbehandling. Om arbetsgivaren underlåter att utreda eller agera vid kända problem kan detta leda till skadeståndsansvar.
Arbetsgivarens ansvar för den psykosociala arbetsmiljön är omfattande och proaktivt. Det kräver systematiskt arbete, tydliga mål, utbildade chefer och effektiva rutiner för att hantera kränkande särbehandling. Brister i detta arbete kan leda till sanktioner från Arbetsmiljöverket och skadeståndsansvar gentemot anställda.
Ja, en anställd kan kräva skadestånd enligt Skadeståndslagen om arbetsgivaren har brutit mot arbetsmiljöbestämmelserna och detta har orsakat skada. För att skadestånd ska utdömas krävs oftast att arbetsgivaren har handlat vårdslöst eller grovt oaktsamt, till exempel genom att ignorera kända risker för mobbning eller extrem arbetsbelastning.
Arbetsmiljöverket kan utfärda ett föreläggande med vite, vilket innebär att arbetsgivaren måste betala en summa pengar för varje dag eller timme som bristen kvarstår. Dessutom kan arbetsgivaren bli skadeståndsskyldig gentemot den utsatte anställde om ohälsa uppstår som en följd av arbetsgivarens underlåtenhet att agera.
Enligt 6 kap. 3 § AML har en arbetstagare rätt att avstå från arbete om det finns omedelbar fara för liv eller hälsa. Detta är dock en hög tröskel och gäller oftast vid akuta situationer. Vid långvarig stress eller mobbning rekommenderas istället att anmäla till facket, arbetsgivaren och Arbetsmiljöverket för att få åtgärder vidtagna.
Enligt Medbestämmandelagen (MBL) har facket rätt att delta i arbetsmiljöarbetet och få information om riskbedömningar. Facket kan också anmäla brister till Arbetsmiljöverket och stödja medlemmar i konflikter med arbetsgivaren. Facket har ingen direkt makt att tvinga arbetsgivaren att agera, men har starka påverkanskanaler.
Arbetslex söker igenom 3M arbetsrättsliga fragment för ditt specifika scenario och ger ett källhänvisat faktaunderlag på minuter — steget innan juristen.