ArbetslexArbetsrätt › Tvåmånadersregeln i LAS — vad gäller?

Uppsägning

Tvåmånadersregeln i LAS — vad gäller?

Tvåmånadersregeln i LAS reglerar när arbetsgivaren måste agera vid personliga skäl. Läs om frister, konsekvenser och undantag.

Faktaunderlag — inte juridisk rådgivning. Arbetslex tillhandahåller källsammanställningar baserade på svensk rättspraxis och lagtext. Tjänsten ersätter inte bedömning av jurist eller advokat.

Tvåmånadersregeln i LAS — vad gäller?

Tvåmånadersregeln är en central bestämmelse i anställningslagen (LAS) som syftar till att skydda arbetstagare från att bli uppsagda eller avskedade för händelser som inträffade för länge sedan. Regeln finns i 7 § 3 stycket LAS och innebär att arbetsgivaren inte får grunda en uppsägning på personliga skäl om arbetsgivaren har känt till omständigheterna i mer än två månader. Motsvarande regel gäller för avskedande enligt 18 § 2 stycket LAS.

Syftet med regeln är att säkerställa rättssäkerhet och förutsägbarhet. Den förhindrar att arbetsgivare "sparar" misstankar eller klagomål för att använda dem som en förevändning för uppsägning vid ett senare tillfälle, till exempel när relationen har försämrats av andra skäl eller när arbetsgivaren vill avyttra personalen av ekonomiska skäl men saknar saklig grund för det.

När börjar fristen att löpa?

Fristen på två månader börjar löpa den dag arbetsgivaren fick faktisk kännedom om den händelse eller det beteende som åberopas som grund för åtgärden. Det är alltså inte datumet för händelsen i sig som är avgörande, utan när arbetsgivaren (eller den som har arbetsgivarens ställning, t.ex. en närmaste chef) fick vetskap om den.

Det är viktigt att skilja på kännedom och utredning. Att arbetsgivaren inleder en utredning eller att utredningen dröjer ut i tiden påverkar inte startpunkten för tvåmånadersfristen. Om en chef ser en anställd brista i sitt arbete den 1 januari, börjar klockan ticka den 1 januari, även om formell utredning inte påbörjas förrän i mars.

Undantag och tolkningar

Det finns viktiga nyanser i hur regeln tillämpas i praktiken:

  1. Pågående händelseförlopp: Om det rör sig om ett beteende som sträcker sig över tid, t.ex. upprepade förseningar eller ett löpande missnöje, räknas fristen från det att beteendet upphör eller när arbetsgivaren får fullständig kännedom om omfattningen. AD har i flera avgöranden (t.ex. AD 2014 nr 12) prövat gränsdragningen här. Om arbetsgivaren vet om ett mönster men väntar för att se om det upprepas, kan det ibland anses att fristen inte löpt ut för de senare händelserna.
  2. Fackliga förhandlingar: Enligt 7 § 4 stycket LAS avbryts tvåmånadersfristen om arbetsgivaren inleder förhandlingar med det fackförbund som arbetstagaren tillhör. Fristen börjar inte löpa igen förrän förhandlingarna är avslutade. Detta är ett skydd för att arbetsgivaren ska ha möjlighet att lösa konflikten genom dialog innan åtgärder vidtas.
  3. Nya händelser: Om nya händelser inträffar inom de två månaderna kan dessa alltid åberopas, oavsett att tidigare liknande händelser inträffat för mer än två månader sedan. Arbetsgivaren får dock inte "sammanräkna" gamla händelser som fristens löpt ut med nya händelser för att bygga upp en grund för uppsägning.

Konsekvenser av att bryta regeln

Om arbetsgivaren åberopar omständigheter som inträffat för mer än två månader sedan (och undantagen inte är tillämpliga), kan dessa omständigheter inte beaktas vid prövningen av om saklig grund för uppsägning föreligger. Det innebär att om de åberopade händelserna är de enda grunderna för uppsägningen, kommer uppsägningen att ogiltigförklaras av domstol eller förlikningsnämnd.

Arbetsdomstolen (AD) har i AD 2009 nr 27 och andra avgöranden bekräftat att överträdelse av tvåmånadersregeln leder till att uppsägningen saknar saklig grund. Arbetsgivaren kan inte åberopa att arbetstagaren "visste" att beteendet var felaktigt eller att det fanns en intern policy om snabba åtgärder. Regelen är strikt.

Sammanfattning

Tvåmånadersregeln kräver att arbetsgivare agerar snabbt och konsekvent. Vid misstanke om allvarliga brister eller brott mot arbetsordning bör arbetsgivaren dokumentera händelsen och inleda processen (utredning, varning eller förhandling) inom två månader från kännedom. Att vänta riskerar att göra åtgärden ogiltig, oavsett hur allvarlig överträdelsen i sig var.

Vanliga frågor

Gäller tvåmånadersregeln även vid avskedande?

Ja, tvåmånadersregeln gäller även vid avskedande enligt 18 § 2 stycket LAS. Samma tvåmånadersfrist tillämpas, vilket innebär att arbetsgivaren måste ha kännedom om det allvarliga brottet (t.ex. stöld eller grovt olovligt uppehåll) inom två månader för att kunna avskeda.

Vad händer om arbetsgivaren missar fristen?

Händelsen kan inte längre åberopas som grund för uppsägning eller avskedande. Om arbetsgivaren ändå säger upp anställningen baserat på denna gamla händelse kommer uppsägningen sannolikt att ogiltigförklaras av domstol, eftersom saklig grund då anses saknas.

Kan arbetsgivaren sammanföra gamla och nya händelser?

Nej, arbetsgivaren får inte sammanföra händelser som inträffat för mer än två månader sedan med nya händelser för att skapa en grund för uppsägning. Endast händelser som inträffat inom de senaste två månaderna får beaktas, om de enskilt eller tillsammans utgör saklig grund.

Avbryts fristen om jag får en muntlig varning?

En muntlig varning avbryter inte automatiskt tvåmånadersfristen för en eventuell framtida uppsägning. För att fristen ska avbrytas krävs att arbetsgivaren inleder förhandlingar med facket enligt 7 § 4 st. LAS. En intern åtgärd som en varning räcker inte för att stoppa klockan.

Har du ett specifikt fall?

Arbetslex söker igenom 3M arbetsrättsliga fragment för ditt specifika scenario och ger ett källhänvisat faktaunderlag på minuter — steget innan juristen.

Prova researchmotorn → Fler arbetsrättsartiklar